skriva vad... =(
Vad ska jag skriva?
En totalt misslyckad dag. Åkte tidigare hemifrån för att gå en lång runda vid havet
Med vovven. De gick okej, men ledsenheten va stark.
När jag väl kom till Kitta sen, va alla mina taggar utåt, hallå? Jag har längtat att de skulle bli måndag och prattid. Men alla minnen gjorde så ont, va jätte orolig för att tårarna skulle komma fram denna gången med, så jag kämpade emot allt vad jag kunde. Efter ett tag trodde jag skulle explodera, så i stället för att gråta igen inför henne, sprang jag. Jag sprang därifrån, tog hunden och gick.
Och jag vet att de inte är bra, men jag klara inte visa min svaghet inför andra, även om en del tycker de är de som är starkt hos en människa, att man kan gråta inför någon annan.
Men jag är inte där., jag skäms, och jag hatar mig själv så mycket när dessa förbaskade tårar rinner, så jag flyr när jag känner att de är på väg.
Varför är jag så feg?
Varför vågar jag inte ta emot hjälpen? Känner mig trygg där, Kitta är bra, men ändå blir min rädsla för stor att jag inte kan hantera det.
I morgon ska jag till sjukgymnasten, som de känns nu vill jag bara avboka allt denna vecka, men vet att min kropp och själ inte mår bra av det, men mitt hjärta gråter och skriker…
AAAAAAAAAAAaaajjjjjjjjjjjjjjjjjjj
Färga håret nu, får ser hur de blir, ljusare blir de iaf igen. Kanske kan skylla på att håret blev misslyckat och stanna hemma hela veckan??
Jag är bara så less på livet idag! Ingen bra dag alls. Men hoppas att kvällen ska va okej, utan för mycket ångset och att natten får vara lugn. I natt drömde jag om cancer igen, att jag hade en tumör i huvudet som de opererade bort, när jag vaknade trodde jag de va sant och hade jätte ont i huvudet i TVÅ timmar. Helt galet sjukt.
Är rädd för ångesten och mitt mående. Är rädd för att fastna i allt. Kan jag bli bra? Finns de hopp kvar? Jag säger till alla andra att kämpa på, att de kan fixa de, men när jag inte ens tror på mig själv att jag kan få må bra, hur kan jag då ge råd åt andra?
Jag vill få må bra, men hoppet de dör för varje dag….
Kämpa kämpa! Du får inte ge upp! Det kommer sådana här dagar, det är då det gäller att vara stark, att gå emot ångesten, ångesten är inte farlig, det är de tankarna som blir jobbiga som leder till destrukdiva handlingar som kan bli farligt däremot, så länge du kämpar emot destruktivitet är du en bra bit på väg, ångest är svårt, jag önskar jag kunde ta bort lite av din ångest, jag önskar jag kunde göra dig glad när du har en jobbig dag, vi får försöka planera in en träff, det bara måste bli av, skulle vara kul att följa med dig till havet, det verkar så härligt att hoppa runt på klippor...:)
