vart går min gräns??
Hur mycket klara jag eller hur lite klara jag av de vanliga livet?
Vissa saker skämmer mig så oerhört mycket,
visar de inte ut längre,
men inuti mig skriker de.
Det blir ingen skola till hösten, hade ju
planerat att läsa några kurser.
Men nu tack vare jag bröt benet,
har alla mina planer och tankar stannat av inom de mesta.
Livet, vad vill du mej egentligen?
Ångesten är stark nu,
äter upp mig sakta.
Evigheter nu sedan jag va hos psykologen,
hon har semester ett tag till..
Det ska bli skönt att allt sedan återgå till de vanliga rutinerna.
Syrran har åkt till härliga Grekland idag.
Avis som bara den.
Är less och trött på de mesta.
Känns som jag frossa i allt nu förtiden.
Inget skoj.
Undra vad vågen visar när gipset väl är av...
=/
vill bara sova nu...
men känns lite smått omöjligt....
Kommentarer
Trackback
