en möjlighet....

att få chansen att börja i DBt igen efter så många år
är fantastiskt, en  stor möjlighet att komma vidare.
Är "stolt" över mig själv att jag vågade gå dit.
Va mycket krig i huvudet. Men jag gick dit. Jag gjorde mitt bästa idag.
Mot slutet ville jag bara springa iväg, fick panik och blev rädd, men jag "lugnade" mig själv,
och jag stannade kvar hela tiden.
Började faktiskt gråta efteråt, men de va nog mest ångesten som släppte,
alla spänningar.
De som är med i gruppen verka vara jätte fina trevliga människor,
och de gör ju de hela lite lättare.
Men jag går igenom allt i huvudet just nu,
klagar på mig själv och de jag "sagt"!!!! Granskar varje ord,
och tycker mest att jag gjort bort mig. känner mig hopplös.
Nu sitter jag här med alla tankar, alla känslor. Är bara så trött.
I morgon ska jag till skolan vid 11, missade tiden sist ju.
Nytt försök i morgon..
Sedan på eftermiddagen ska jag till psykologen. Slutar hos henne vis jul,
så de är inte många gånger kvar. Vi har inte pratat om sista datum än.
nu ska jag mysa med vovven. sAmla nya krafter...
(hoppas så innerligt att jag inte gjort bort mig idag!!!!!!)

Kommentarer
Postat av: ANgelica

Jag är STOLT över dig min vän!! Att du vågade gå dit och dessutom stanna kvar när det blev jobbigt. Du har vunnit en kamp. Jag läser och läser din blogg och vad jag ser så kämpar du in i den minsta lilla atom..Du förtjänar att ha det bra och du kommer att må mycket bättre nu tror jag i DBT:n. Det kommer få dig att växa dig stark inom dig. Du har potential att lyckas och du har många som står bakom dig. Kämpa vidare fina vän!!

Och vad gäller bloggnamn så är det inte namnet det handlar om...du kan ju bara bygga ut det på headern om din kämparglöd...det är det som är inuti som är viktigast...kram

2010-11-25 @ 06:24:16
URL: http://dagbokenochjag.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0