mer gamla dikter..
jag är onsynlig,
hon som ingen ser.
Jag är jobbig och besvärlig,
hon de får trycka ner, spänna fast.
Demonerna är i mig.,
och jag får panik.
Skriker, vill fly... men kommer ingenstans.
Har remmar runt hela kroppen.
DE vakar över mig,
och min panik växer,
jag är fastspänd.
Ingen förstår hur ont de gör inuti.
DE ser inte, känner inte smärtan som bränner.
DEmonerna skrattar av elakhet.
NU är jag ett enklelt byte,
nu kan de ta mig, göra vad de vill,
bryta ner mig sakta..
Och personalen bara står och titta på.
Jag måste kunna få fly,
annas dör jag.
när ska jag få andas ut?
Jag försöker bygga upp mitt liv,
som du förstört.
Men så fort jag hittar lite trygghet,
kommer du och river allt.
Jag kämpar för att få leva,
men din terro, förstör mig.
När ska mardrömmen ta slut,
när ska jag få andas ut?
mina drömmar handlar om Dig.
När ska jag bli fri från dig?
När ska få leva ett vanligt liv.
Jag kämpar mot livet,
att få skratta och att få le.
Jag kämpar för att få känna lite glädje.
Är på väg mot livet.
Men hur lever man,
när man alltid varit under din ondska?
När man alltid kännt sig död?
Jag bryter mig loss.
Jag kämpar mot livet.
Hatet som du gav mig,
vill jag inte ha kvar.
Vill inte skada mig mer.
Vill leva..
Är på väg mot livet.
Här kommer jag.
|
||
 |
|
||
|
||
|
|
Min själ är trasig, alldeles söndrig.
Jag fryser i min själ..
Kommer den att kunna läka?
Kommer jag få känna din närhet?
Kommer du hålla mig varm?
Det snöar i mitt inre,
min själ fryser.
VarFör ska världen vara så ytlig.
Folk ser på mig, och tror att jag mår bra.
Inom mig skriker jag, hör mig, se mig.
Ser ingen hur jag kämpar att hålla uppe fasaden?
Bara för ingen kan se min trasiga själv,
bara för jag döljer mina sår, och mina ärr.
Alla tror att jag mår bra.
Varför ska världen vara så ytlig?
Varför kan ingen se mig för den jag är.
Jag gråter , skriker inombords.
Kämpar för ett värdigt liv.
Och folk går förbi, tittar på de yttre,
och tar för givet att allt är bra.
Ska ingen någonsin, se MIG för den jag är.?
där jag får vara jag.
Där jag slipper vara rädd och ledsen.
Du är inte med i mitt liv längre.
Alla övergrepp har satt sina spår.
Jag kan inte leva i ditt mörker mer.
Jag slår mig fri.
Inga mer ord,
inga mer slag,
inga mer övergrepp.
Fast jag brutit all kontakt.
Fortsatte jag,
att säga dumma saker om mig själv.
Slog mig själv,
skadade mig själv.
För dina ord satt i mitt huvud.
Nu rensar jag allt.
Nu går jag vidare.
Du kan inte skada mig längre.
Och jag vill inte skada mig själv,
för de du har gjort.
Idag ska jag börja leva.
jag gör det så bra själv.
Så många som inte vågar se.
Som om det vore en liten bagatell.
Jag var ju bara en liten flicka.
Som fick leva i den hårda världen.
Ett trasigt liv hon fick.
Hon känner sig liten.
Hon vet att dom såg,
men hon kan inte förstå varför ingen gjorde någonting,
förren det var för sent.
Varför är det så många som blundar för verkligheten?
Så många som inte vågar se.
Som om det vore en liten bagatell.
Så många som inte vågar se.
Som om det vore en liten bagatell.
Jag var ju bara en liten flicka.
Som fick leva i den hårda världen.
Ett trasigt liv hon fick.
Hon känner sig liten.
Hon vet att dom såg,
men hon kan inte förstå varför ingen gjorde någonting,
förren det var för sent.
Varför är det så många som blundar för verkligheten?
Så många som inte vågar se.
Som om det vore en liten bagatell.
|
||
|
