ledsenflikkastankar

***

Min själ är fången av de destruktiva.

Ondskan i dina ögon,

skrämmer mig.

Hatet i din kropp,
förnedra mig.

Jag slår mig fri,
letar efter livet.

Men min själ är fången,
kämpar för att få den fri från all skuld och skam.

Jag kämpar för livet.
Jag kämpar för att du inte ska dra ner mig till helvetet igen.

Jag längtar efter glädje, jag längtar efter ro i min kropp.
Jag strävar efter livet..

***

Fastspänd. 

jag är onsynlig, 
hon som ingen ser. 
Jag är jobbig och besvärlig, 
hon de får trycka ner, spänna fast. 
Demonerna är i mig., 
och jag får panik. 
Skriker, vill fly... men kommer ingenstans. 
Har remmar runt hela kroppen. 
DE vakar över mig, 
och min panik växer, 
jag är fastspänd. 

Ingen förstår hur ont de gör inuti. 
DE ser inte, känner inte smärtan som bränner. 
DEmonerna skrattar av elakhet. 
NU är jag ett enklelt byte, 
nu kan de ta mig, göra vad de vill, 
bryta ner mig sakta.. 
Och personalen bara står och titta på. 
Jag måste kunna få fly, 
annas dör jag.

***

Lilla flickan 
bara tar emot all ondska,
som lämnade hans kropp.
Hans ondska förstörde 
hennes lilla kropp.

Hennes rop på hjälp som ingen hörde,
hennes rop på hjälp som ingen såg.

Sönderskurna armar,
överdoser av tabletter.
Matmissbruk och droger.
Allt var ett rop på hjälp,
som ingen såg. 
som ingen hörde.

Lilla flickan tog emot all ondska,
lärde sig leva med den fruktansvärda smärtan.
Hennes lilla kropp skrek,
ingen såg 
ingen hörde de tysta ropen efter hjälp.

***